yellowlipstick

Är något oerhört trött på människor som inte kan vara ärliga och säga som det är utan istället smyger runt och låtsas som ingenting. Det var oerhört skönt att komma hem och baara behöva bry sig om vad man själv tycker, göra och säga det man vill. Som ni förstår är jag ganska trött på att umgås med människor, såklart inte min familj och mina närmaste vänner, utan sådana som jag inte känner så väl..eller trodde att jag kände.
Varför inte bara säga som det är? Det är väl bara att göra det och sen är det gjort, tänk vad mycket tankar och känsloutbrott man skulle kunna undvika om man bara sa som det var.

Jag vill träffa Dig. Men det verkar som om du undviker mig, varför inte bara säga som det är, att du inte vill träffa mig. Svårare än så är det faktiskt inte, det skulle spara så mycket tid på tankar och känslor som kommer när jag inte vet. I början var jag väldigt osäker, nästan rädd för vad som kunde hända och jag vågade inte riktigt. Och du var på och ville ses, jag tog då lite avstånd och skämtade bort det. Jag blev rädd, rädd för vad som kunde komma att hända och vad jag skulle känna. Allt det här är så nytt för mig, allt kommer samtidigt och jag kan inte riktigt tygla mina känslor. Och när jag väl har tänkt och kommit fram till att gärna vill träffa dig igen, då verkar det som om du inte vill. Varför kan man aldrig vara tajmade? Jag vill träffa dig och lära känna dig, jag vill verkligen det..men varför kunde jag inte komma fram till det tidigare?
I wanna meet you so badly!!

Har den senaste tiden insett vilken tur jag har som så fina vänner som alltid har tid med mig och som verkligen känner mig in på djupet. Det är så skönt att kunna vara sig själv med dem. I really love you girls! <3

Hoppas att min Emma kommer hit som planerat. Jag saknar dig verkligen vännen! Hoppas hoppas att du kommer!! Jag behöver dig mer än du tror.